Ringblomma blommar från juli till september. Släktet Calendula omfattar ca 20 arter med gula till orange blommor. Numera kan man även hitta rosa ringblommor, bland de olika sorterna.

Hela växten går att äta, men nyutslagna kronblad smakar bäst. Kronbladen ger en gul färg och en lätt kryddsmak (dock inte saffranslik) åt sallader, säd, soppor, bröd, ost, smör etc.

Hela, fullt utslagna blommor, insamlas i juli-september vid torrt väder på morgonen när de håller på att öppna sig. Man kan dra loss blombladen (eller hela blomkorgen) redan vid skörd och torka dem lösa. Lägg luftigt i korg och rör om i dem varje dag. De kan också frysas.

Egyptierna betraktade ringblomman som en ungdomsbevarade ört.

Blommorna har sårläkande och inflammationshämmande egenskaper. Ett utdrag från blommorna är utvärtes ett bra medel för att läka hud- och läppsprickor, samt hjälper vid eksem, brännskador och mer svårläkta sår, såsom liggsår och bensår. Fungerar också bra vid hudinflammationer och köldskador, samt för bröstvårtor såriga av amning (oskadligt för barnet).

Hudpreparat och kosmetika innehåller ofta ringblomma. Gör ett avkok på blommorna och använd det som hudlotion. Den ger näring åt hyn och får stora porer att dra ihop sig samtidigt som den är rengörande.

Invärtes är ringblomma milt kramplösande på matsmältningskanalen samt svett- och urindrivande. Den sänker även blodtrycket, samt har en lugnande verkan. Skölj tandköttet med avkok efter tandutdragning.

Vid inflammationer i munhåla och svalg har i synnerhet gurgelvatten med ringblommans blommor visat sig verksamt.

Man kan koka blommorna till en ljusgul textilfärg.

Arten (Calendula officinalis) hör urspungligen hemma i Medelhavsområdet och Iran och spreds norrut med klosterväsendet under medeltiden. Ringblomman var från början ett inslag i indiska och arabiska kulturer, innan den upptäcktes av de gamla grekerna och egyptierna.

Allergiker bör iaktta försiktighet vid användning av ringblomma.