Hel havre är en fullkornsprodukt där ytterskalet har avlägsnats, men där både kli och grodd bör finnas kvar. Havre är mycket näringsrikt, men också ganska fettrikt. Fettet bidrar givetvis till den rika smaken, men det för också med sig att havre oxiderar (härsknar) snabbt redan efter skalningen och framför allt efter att havren har malts, krossats eller pressats till flingor. Detta är anledningen till att all havre och alla havreflingor som säljs i handeln alltid är ångpreparerade.

Denna ångpreparering förstör emellertid fytas-innehållet i havre. Detta är inte så lyckat eftersom fytas behövs för att bryta ned fytinsyran, som annars binder till sig olika mineraler och vitaminer såsom zink, järn, kalcium, magenesium och vitamin B3, och därmed gör dem oåtkomliga för oss.

Fytinsyran kan dock även binda till sig radioaktiva ämnen och tungmetaller och föra dessa ut ur kroppen via avföringen. Så det är inte helt givet att fytinsyran alltid är ett problem. Dessutom påstår vissa forskare att vi människor kan producera fytas i våra tarmar om dessa är helt friska, vilket dock kanske inte är särskilt vanligt förekommande bland dagens människor.

Om du kombinerar med andra sädesslag (t ex råg), probiotika, mjölksyrat och annat fytasrikt, samt kanske också äter något c-vitaminrikt ihop med produkter som innehåller mycket fytinsyra, så förbättras troligen situationen avsevärt, och du kan därmed förhoppningsvis tillåta dig att njuta av den angenäma havresmaken utan några större åtföljande problem.

OBS! Om du har för avsikt att mala havren i en kvarn med stenmalverk behöver du först dextrinera havren. Annars är risken mycket stor för att stenarna sätts igen. Dextrineringen (fuktning och rostning) gör havren extra smakrik. Mjöl från dextrinerad havre kallas för skrädmjöl och är ett ganska hållbart mjöl. Av skrädmjöl kan man bl a göra underbart god gröt.

Om du vill veta mer om havre och många andra sädesslag rekommenderas Annelies Schönecks förträffliga bok ”Säd i daglig kost”, som finns att läsa eller ladda ner via den givna länken.

Hel havre är en fullkornsprodukt där ytterskalet har avlägsnats, men där både kli och grodd bör finnas kvar. Havre är mycket näringsrikt, men också ganska fettrikt. Fettet bidrar givetvis till den rika smaken, men det för också med sig att havre oxiderar (härsknar) snabbt redan efter skalningen och framför allt efter att havren har malts, krossats eller pressats till flingor. Detta är anledningen till att all havre och alla havreflingor som säljs i handeln alltid är ångpreparerade.

Denna ångpreparering förstör emellertid fytas-innehållet i havre. Detta är inte så lyckat eftersom fytas behövs för att bryta ned fytinsyran, som annars binder till sig olika mineraler och vitaminer såsom zink, järn, kalcium, magenesium och vitamin B3, och därmed gör dem oåtkomliga för oss.

Fytinsyran kan dock även binda till sig radioaktiva ämnen och tungmetaller och föra dessa ut ur kroppen via avföringen. Så det är inte helt givet att fytinsyran alltid är ett problem. Dessutom påstår vissa forskare att vi människor kan producera fytas i våra tarmar om dessa är helt friska, vilket dock kanske inte är särskilt vanligt förekommande bland dagens människor.

Om du kombinerar med andra sädesslag (t ex råg), probiotika, mjölksyrat och annat fytasrikt, samt kanske också äter något c-vitaminrikt ihop med produkter som innehåller mycket fytinsyra, så förbättras troligen situationen avsevärt, och du kan därmed förhoppningsvis tillåta dig att njuta av den angenäma havresmaken utan några större åtföljande problem.

OBS! Om du har för avsikt att mala havren i en kvarn med stenmalverk behöver du först dextrinera havren. Annars är risken mycket stor för att stenarna sätts igen. Dextrineringen (fuktning och rostning) gör havren extra smakrik. Mjöl från dextrinerad havre kallas för skrädmjöl och är ett ganska hållbart mjöl. Av skrädmjöl kan man bl a göra underbart god gröt.

Om du vill veta mer om havre och många andra sädesslag rekommenderas Annelies Schönecks förträffliga bok ”Säd i daglig kost”, som finns att läsa eller ladda ner via den givna länken.

Hel havre är en fullkornsprodukt där ytterskalet har avlägsnats, men där både kli och grodd bör finnas kvar. Havre är mycket näringsrikt, men också ganska fettrikt. Fettet bidrar givetvis till den rika smaken, men det för också med sig att havre oxiderar (härsknar) snabbt redan efter skalningen och framför allt efter att havren har malts, krossats eller pressats till flingor. Detta är anledningen till att all havre och alla havreflingor som säljs i handeln alltid är ångpreparerade.

Denna ångpreparering förstör emellertid fytas-innehållet i havre. Detta är inte så lyckat eftersom fytas behövs för att bryta ned fytinsyran, som annars binder till sig olika mineraler och vitaminer såsom zink, järn, kalcium, magenesium och vitamin B3, och därmed gör dem oåtkomliga för oss.

Fytinsyran kan dock även binda till sig radioaktiva ämnen och tungmetaller och föra dessa ut ur kroppen via avföringen. Så det är inte helt givet att fytinsyran alltid är ett problem. Dessutom påstår vissa forskare att vi människor kan producera fytas i våra tarmar om dessa är helt friska, vilket dock kanske inte är särskilt vanligt förekommande bland dagens människor.

Om du kombinerar med andra sädesslag (t ex råg), probiotika, mjölksyrat och annat fytasrikt, samt kanske också äter något c-vitaminrikt ihop med produkter som innehåller mycket fytinsyra, så förbättras troligen situationen avsevärt, och du kan därmed förhoppningsvis tillåta dig att njuta av den angenäma havresmaken utan några större åtföljande problem.

OBS! Om du har för avsikt att mala havren i en kvarn med stenmalverk behöver du först dextrinera havren. Annars är risken mycket stor för att stenarna sätts igen. Dextrineringen (fuktning och rostning) gör havren extra smakrik. Mjöl från dextrinerad havre kallas för skrädmjöl och är ett ganska hållbart mjöl. Av skrädmjöl kan man bl a göra underbart god gröt.

Om du vill veta mer om havre och många andra sädesslag rekommenderas Annelies Schönecks förträffliga bok ”Säd i daglig kost”, som finns att läsa eller ladda ner via den givna länken.

Hel havre är en fullkornsprodukt där ytterskalet har avlägsnats, men där både kli och grodd bör finnas kvar. Havre är mycket näringsrikt, men också ganska fettrikt. Fettet bidrar givetvis till den rika smaken, men det för också med sig att havre oxiderar (härsknar) snabbt redan efter skalningen och framför allt efter att havren har malts, krossats eller pressats till flingor. Detta är anledningen till att all havre och alla havreflingor som säljs i handeln alltid är ångpreparerade.

Denna ångpreparering förstör emellertid fytas-innehållet i havre. Detta är inte så lyckat eftersom fytas behövs för att bryta ned fytinsyran, som annars binder till sig olika mineraler och vitaminer såsom zink, järn, kalcium, magenesium och vitamin B3, och därmed gör dem oåtkomliga för oss.

Fytinsyran kan dock även binda till sig radioaktiva ämnen och tungmetaller och föra dessa ut ur kroppen via avföringen. Så det är inte helt givet att fytinsyran alltid är ett problem. Dessutom påstår vissa forskare att vi människor kan producera fytas i våra tarmar om dessa är helt friska, vilket dock kanske inte är särskilt vanligt förekommande bland dagens människor.

Om du kombinerar med andra sädesslag (t ex råg), probiotika, mjölksyrat och annat fytasrikt, samt kanske också äter något c-vitaminrikt ihop med produkter som innehåller mycket fytinsyra, så förbättras troligen situationen avsevärt, och du kan därmed förhoppningsvis tillåta dig att njuta av den angenäma havresmaken utan några större åtföljande problem.

OBS! Om du har för avsikt att mala havren i en kvarn med stenmalverk behöver du först dextrinera havren. Annars är risken mycket stor för att stenarna sätts igen. Dextrineringen (fuktning och rostning) gör havren extra smakrik. Mjöl från dextrinerad havre kallas för skrädmjöl och är ett ganska hållbart mjöl. Av skrädmjöl kan man bl a göra underbart god gröt.

Om du vill veta mer om havre och många andra sädesslag rekommenderas Annelies Schönecks förträffliga bok ”Säd i daglig kost”, som finns att läsa eller ladda ner via den givna länken.

Hel havre är en fullkornsprodukt där ytterskalet har avlägsnats, men där både kli och grodd bör finnas kvar. Havre är mycket näringsrikt, men också ganska fettrikt. Fettet bidrar givetvis till den rika smaken, men det för också med sig att havre oxiderar (härsknar) snabbt redan efter skalningen och framför allt efter att havren har malts, krossats eller pressats till flingor. Detta är anledningen till att all havre och alla havreflingor som säljs i handeln alltid är ångpreparerade.

Denna ångpreparering förstör emellertid fytas-innehållet i havre. Detta är inte så lyckat eftersom fytas behövs för att bryta ned fytinsyran, som annars binder till sig olika mineraler och vitaminer såsom zink, järn, kalcium, magenesium och vitamin B3, och därmed gör dem oåtkomliga för oss.

Fytinsyran kan dock även binda till sig radioaktiva ämnen och tungmetaller och föra dessa ut ur kroppen via avföringen. Så det är inte helt givet att fytinsyran alltid är ett problem. Dessutom påstår vissa forskare att vi människor kan producera fytas i våra tarmar om dessa är helt friska, vilket dock kanske inte är särskilt vanligt förekommande bland dagens människor.

Om du kombinerar med andra sädesslag (t ex råg), probiotika, mjölksyrat och annat fytasrikt, samt kanske också äter något c-vitaminrikt ihop med produkter som innehåller mycket fytinsyra, så förbättras troligen situationen avsevärt, och du kan därmed förhoppningsvis tillåta dig att njuta av den angenäma havresmaken utan några större åtföljande problem.

OBS! Om du har för avsikt att mala havren i en kvarn med stenmalverk behöver du först dextrinera havren. Annars är risken mycket stor för att stenarna sätts igen. Dextrineringen (fuktning och rostning) gör havren extra smakrik. Mjöl från dextrinerad havre kallas för skrädmjöl och är ett ganska hållbart mjöl. Av skrädmjöl kan man bl a göra underbart god gröt.

Om du vill veta mer om havre och många andra sädesslag rekommenderas Annelies Schönecks förträffliga bok ”Säd i daglig kost”, som finns att läsa eller ladda ner via den givna länken.

Hel havre är en fullkornsprodukt där ytterskalet har avlägsnats, men där både kli och grodd bör finnas kvar. Havre är mycket näringsrikt, men också ganska fettrikt. Fettet bidrar givetvis till den rika smaken, men det för också med sig att havre oxiderar (härsknar) snabbt redan efter skalningen och framför allt efter att havren har malts, krossats eller pressats till flingor. Detta är anledningen till att all havre och alla havreflingor som säljs i handeln alltid är ångpreparerade.

Denna ångpreparering förstör emellertid fytas-innehållet i havre. Detta är inte så lyckat eftersom fytas behövs för att bryta ned fytinsyran, som annars binder till sig olika mineraler och vitaminer såsom zink, järn, kalcium, magenesium och vitamin B3, och därmed gör dem oåtkomliga för oss.

Fytinsyran kan dock även binda till sig radioaktiva ämnen och tungmetaller och föra dessa ut ur kroppen via avföringen. Så det är inte helt givet att fytinsyran alltid är ett problem. Dessutom påstår vissa forskare att vi människor kan producera fytas i våra tarmar om dessa är helt friska, vilket dock kanske inte är särskilt vanligt förekommande bland dagens människor.

Om du kombinerar med andra sädesslag (t ex råg), probiotika, mjölksyrat och annat fytasrikt, samt kanske också äter något c-vitaminrikt ihop med produkter som innehåller mycket fytinsyra, så förbättras troligen situationen avsevärt, och du kan därmed förhoppningsvis tillåta dig att njuta av den angenäma havresmaken utan några större åtföljande problem.

OBS! Om du har för avsikt att mala havren i en kvarn med stenmalverk behöver du först dextrinera havren. Annars är risken mycket stor för att stenarna sätts igen. Dextrineringen (fuktning och rostning) gör havren extra smakrik. Mjöl från dextrinerad havre kallas för skrädmjöl och är ett ganska hållbart mjöl. Av skrädmjöl kan man bl a göra underbart god gröt.

Om du vill veta mer om havre och många andra sädesslag rekommenderas Annelies Schönecks förträffliga bok ”Säd i daglig kost”, som finns att läsa eller ladda ner via den givna länken.

Hel havre är en fullkornsprodukt där ytterskalet har avlägsnats, men där både kli och grodd bör finnas kvar. Havre är mycket näringsrikt, men också ganska fettrikt. Fettet bidrar givetvis till den rika smaken, men det för också med sig att havre oxiderar (härsknar) snabbt redan efter skalningen och framför allt efter att havren har malts, krossats eller pressats till flingor. Detta är anledningen till att all havre och alla havreflingor som säljs i handeln alltid är ångpreparerade.

Denna ångpreparering förstör emellertid fytas-innehållet i havre. Detta är inte så lyckat eftersom fytas behövs för att bryta ned fytinsyran, som annars binder till sig olika mineraler och vitaminer såsom zink, järn, kalcium, magenesium och vitamin B3, och därmed gör dem oåtkomliga för oss.

Fytinsyran kan dock även binda till sig radioaktiva ämnen och tungmetaller och föra dessa ut ur kroppen via avföringen. Så det är inte helt givet att fytinsyran alltid är ett problem. Dessutom påstår vissa forskare att vi människor kan producera fytas i våra tarmar om dessa är helt friska, vilket dock kanske inte är särskilt vanligt förekommande bland dagens människor.

Om du kombinerar med andra sädesslag (t ex råg), probiotika, mjölksyrat och annat fytasrikt, samt kanske också äter något c-vitaminrikt ihop med produkter som innehåller mycket fytinsyra, så förbättras troligen situationen avsevärt, och du kan därmed förhoppningsvis tillåta dig att njuta av den angenäma havresmaken utan några större åtföljande problem.

OBS! Om du har för avsikt att mala havren i en kvarn med stenmalverk behöver du först dextrinera havren. Annars är risken mycket stor för att stenarna sätts igen. Dextrineringen (fuktning och rostning) gör havren extra smakrik. Mjöl från dextrinerad havre kallas för skrädmjöl och är ett ganska hållbart mjöl. Av skrädmjöl kan man bl a göra underbart god gröt.

Om du vill veta mer om havre och många andra sädesslag rekommenderas Annelies Schönecks förträffliga bok ”Säd i daglig kost”, som finns att läsa eller ladda ner via den givna länken.